Helhelg med Helia - En helg i dansens tecken
Samtliga bilder: Helia
Sedan Helias Stockholmsbesök i februari förra året har jag sett fram emot nästa tillfälle. Vi har hållit kontakten sedan hon var här sist och jag erbjöd henne att bo hos mig vid nästa besök som nu äntligen blev av. Det blev ett intensivt schema från torsdag till måndag.
Jag hämtade Helia på flygplatsen på torsdagseftermiddagen. Vi åkte raka vägen till DansCompagniet för de två första timmarna av privatundervisning. Helia hade förberett en karta över Iran och ett antal olika musik- och videoklipp som representerade folkliga danser i olika delar av landet. Hon gav exempel på fartfylld bandari i södra landet intill Gulfen, vidare den baluchiska musiken från öst med tydliga inslag från grannlandet Pakistan, följt av hur gilakin i norra Iran med teaterblandad dans knyter an till risodlingen och till sist exempel på den graciösa dansen med det balettliknande snabba fotarbetet i azeri i nordvästra landet intill Azarbadjan. Helia berättade även att det i azeri kan förekomma andra tillbehör, exempelvis små tefat i händerna från den uzbekiska dansen som kan ha influerats av de turkiska fingercymbalerna. Vi dansade även långdansen ghashgohai från området Fars där dansen utförs med små sjalar i händerna. Musiken går vanligtvis i 5-takt och innehåller ofta instrumentet dayerh som är en mindre variant av daf och denna kan i teatraliskt syfte läggas till i dansen.
Efter passet åt vi middag på Govindas intill skolan och åkte sedan hem och drack te och pratade halva natten. Jag blir faschinerad av Helias kunskap och all tid hon ägnat åt att forska i dansen. I sin dans - och även i sitt val av scenkostym - utgår hon från de belägg som finns för dansen, nämligen de miniatyrer som kom under Safaviandynastin (1501-1722) och Ghajardynastin (1794-1925). Helia menar att dessa hundraåriga bilder visar oss hur dansen sett ut, vilka poser som var vanliga, fötternas positioner, kroppens vridning och vilka kläder som användes till denna scenkonst.
Under början av 1900-talet antog miniatyrerna en något annorlunda karaktär. Själv kan jag inte låt bli att tänka på Isadora Duncans användande av tyger i fridansen när jag ser dessa relativt moderna miniatyrer. Sistnämna har kommit att bli inspirationskälla för en rad stora persiska dansare. Helia betonar dock vikten av att även känna till de tidiga miniatyrerna som började komma under Safaviandynastin. Under fredagen hade vi bokat ytterligare fem timmar privatlektion. Denna gång för att gå igenom hur hon väljer att lära ut dansen från grunden; hur hon delar upp och kategoriserar fotmönster och armrörelser - allt med sin grund i miniatyrbilderna. Vi påbörjade även en rykande färsk solokoreografi till musik av Dastan Ensemble som jag blivit väldigt förtjust i.
På kvällen gjorde vi sällskap med Agnes och Kiana för att lyssna till Hossein Alizadehs magiska musik och tog en nattlig vända in till stan där vi ville hinna se ännu en konsert men det blev istället allmänt mingel.
På lördagen avslutade vi den sista delen av solokoreografin som påbörjats dagen innan och sedan var det äntligen dags för den första workshopen i spirituell persisk dans. Helia var noga med att berätta att syftet med workshopen inte var att uppnå eller förmedla något religiöst, utan enbart visa konstformen som hämtat inspiration i form av rörelser från sufismens ritualer. Trots detta tror jag att samtliga deltagare blev häpna över effekten dessa upprepande rörelser hade på oss. Det var en stark upplevelse och alla var överens om att det krävs en viss typ av ledare för att framkalla dessa påtagliga känslor.
Efter workshopen var vi bjudna till Den asiatiska dansakademins tioårsjubileumsfest som ägde rum i en konstnärsateljé på söder. Det vackra rummet och den varma stämningen gjorde att vi inte kunde motstå frestelsen att uppträda i varsitt improviserat nummer. Det var underbart att få se Helia uppträda på nära håll och jag såg som trollbunden på hennes dans. Festen fortsatte och tillsammans med Bella tog vi en rad skojiga fotografier i den vackra lokalen. Vi hade minst sagt svårt att slita oss därifrån.
På söndagen var det dags för workshopen i klassisk persisk dans. Förutom teknik- och koreografiträning berättade Helia om miniatyrerna och hur ordet ofta - mer eller mindre missvisande - kommit att syfta till de moderna bilderna från 1900-talet. Hon visade exempel på äldre miniatyrer och alla var överens om att de återspeglade de rörelser vi just utfört i koreografin. Helia betonade även vikten av att känna till den traditionella stilen - vilket i hennes fall baseras på de belägg som finns i miniatyrerna - innan man blandar in andra stilar.
Efter workshopen blev det en kort tur i Gamla Stan tillsammans med Kiana följt av middag. När vi väl kom hem fastnade vi framför bokhyllan där vi började bläddra i ett antal olika böcker för att se om vi kunde hitta fler bilder och källor till dessa poser och dräkter.
Jag hoppas att fler ska upptäcka denna graciösa dans som frambringar sådan harmoni mellan kropp och själ. Helia är otroligt kunnig och delar gärna med sig av all den kunskap hon samlat på sig. Jag hoppas att hon snart kommer tillbaka till Stockholm!
Maria Oriental
Gästskribent» Mer på Orientalista om och av Maria Oriental
Relaterade händelser
Läs fler orientaliska reflektioner om:
Min första dansresa – persisk dans med Helia
Kiana är nyss hemkommen från Holland efter tre intensiva dansdagar tillsammans med dansösen och läraren Helia - tre underbara dagar som avslutades med ett dansuppträdande på en holländsk dansskola.
» Läs hela inlägget
Videoglimtar från helgens Danskarusell
Tävlingen Danskarusellen pågår för fullt och igår söndag var det regionsfinal i Stockholm. Tre orientaliska nummer fanns med på scen och en av dem gick vidare till final! Grattis till Tamally!
» Läs hela inlägget
14 bilder från Layalis elevshower hösten 2014
Det är som sagt elevshowstider och jag har på en vecka klarat av inte mindre än fyra shower, varav två var med Layali. Här bjuder vi på härliga bilder på många av de dansare som uppträdde under de båda kvällarna.
» Läs hela inlägget
» Logga in