6 dagar och 6 citat med Suhaila

Team Sweden (Sabriye, Maria och Vanessa) tillsammans med Suhaila Salimpour.

Skrivet av Maria Oriental
Måndag 3 november 2014 kl. 17:45

För snart ett år sedan åkte jag och Vanessa till Bryssel för att gå en intensivkurs i orientalisk dans för Suhaila Salimpour. Suhailas teknikträning kan liknas vid det sätt balettdansare tränas, nämligen genom att göra en och samma rörelse under väldigt lång tid, för att kroppen verkligen ska vänja sig vid rörelsen och vilka muskler som aktiveras. Under den veckan gjorde vi även certifieringsproven i Suhaila Nivå 1 och Jamila Nivå 1 som bestod av två delprov, en teoretisk och en praktisk del vardera. Ett par veckor senare fick vi veta att vi båda blivit godkända och planeringen för nästa intensivkurs var redan igång.

Både jag och Vanessa var stormförtjusta i det stenhårda sättet att träna sin teknik och vi var fast beslutna att åka tillbaka när 5-dagarskursen för Suhaila Nivå 2 skulle ges. Med skräckblandad förtjusning åkte vi därför åter mot Bryssel första veckan i juli. Vi visste att det skulle bli en riktigt tuff och svettig vecka. För att få ut det mesta av veckan tog jag varje dag med mig min anteckningsbok, i vilken jag samlade citat och tankar. Jag vill nu försöka delge er upplevelsen med utgångspunkt i ett citat per dag.

Dag 1: This is the hardest workshop you will ever attend.

Jag undrade i mitt stilla sinne om dessa ord skulle vara uppmuntrande. Men ja, det var dem. Suhaila inledde veckan med att prata om formatet med dess hårda träning blandad med teori och tackade oss flera gånger för att vi valt att komma tillbaka. Hon gjorde oss uppmärksamma på att det finns lättare vägar att välja för den som vill utvecklas snabbare inom dagens orientaldansvärld. Personligen har jag inte hittat någon annan dansutbildning med denna tydliga struktur som blandar teori, teknik, historia och så vidare.

Efter ett par stenhårda timmar var det var dags för lunchrast. Det kändes bokstavligen som att kränga av sig en heltäckande baddräkt. Samtliga kläder var helt genomblöta och vi kände oss väldigt nöjda!

Dag 2: We give birth. This is nothing.

Detta var svaret vi fick när en deltagare undrade hur man ska bete sig när musklerna tycks brinna under det fjärde varvet högt upp i relevé med dubbeltempo i våra gluteus - med andra ord det som kallas en "running choo-choo". Suhaila påminde oss åter om hur tuff utbildningen faktiskt är och tackade åter för vårt tålamod samtidigt som hon berömde och finjusterade våra rörelser runt i rummet.

Jag kanske ska påpeka att Suhaila Nivå 2 bland annat innebär att kunna utföra fotmönster hämtade från jazzen - gärna chassé, pas de boré eller kick-ball-change som samtliga går i 3/4- takt - tillsammans med en bestämd rörelse i höfterna och ett bestämt fingercymbalmönster. Till en början känns det nästan omöjligt men rätt som det är har rörelsen landat i kroppen och vi går runt - knappt utan att veta hur det gått till - och utför det givna mönstret.

Dag 3: It looks tight and strong.

Detta sades egentligen under den första träningsdagen. Vid ett av de många tillfällen Suhailas blick undersökte rörelsen jag försökte bemästra undrade jag om det var något jag hade missuppfattat. Hon sade att rörelsen såg både exakt och stark ut, vilket gjorde mig oerhört glad! Oavsett hur resten av veckan skulle gå hade jag fått höra just de orden. Jag bestämde mig för att minnas just dessa ord och upprepa dem för mig själv så ofta som möjligt. Just under den tredje dagens teknikträning kändes det extra nödvändigt. Svetten rinner och samtliga i salen är superkoncentrerade, men alla svettas och kämpar tillsammans!

Dag 4: You got slimed!

Suhaila frågade om vi någon gång upplevt att en dansare lagt lite väl mycket fokus på en enda punkt i publiken, haft en lite väl intensiv blick och kanske helt glömt bort övriga i publiken. Hon drog en låtsad slemmig hand över Sabriyes rygg och berättade att detta smöriga sätt att försöka fånga publiken är vad hon kallar "You got slimed!".

Efter lunch den fjärde dagen tränades vi därför i scennärvaro. Detta gjordes inte utifrån en koreografi utan utifrån ett tydligt uppritat mönster som visade nio punkter på scenen och nio punkter i publiken. Suhaila gav var och en olika direktiv om var på scenen vi skulle placera oss, var i publiken vi skulle lägga fokus och eventuellt om vi skulle göra ytterligare förflyttning på scenen och byta fokus i publiken.

Det kan låta enkelt men var i själva verket riktigt nervöst. Utan en färdig koreografi eller välkänd låt är vi ganska utelämnade på scenen. Att få känna känslan av att bara våga vara på scenen var enorm och mycket lärorik! Fler övningar av detta slag väntar under Suhaila Nivå 3.

Dag 5: Take off your zills and get into straddle stand.

Jag velade varje dag huruvida jag skulle göra provet eller inte. Med mycket peppande från både Suhaila och Sabriye bestämde jag mig till slut att göra provet denna gång och se det som en övning i att göra något jag inte kände mig helt säker i. Resultatet var att det var riktigt roligt när den där pressen "Jag måste klara det!" inte hängde över en.

Efter lunch den femte dagen var det dags. Provet bestod den här gången av tre delar: en teoretisk del, en del av drillar och avslutningsvis den koreografi som krävs för Nivå 2. (Jag vill poängtera att det krävs 70% rätt vid varje delprov för att bli godkänd. Det räcker med andra ord inte att enbart närvara vid provet.)

"Straddle stand" innebär att du står med fötterna brett isär, böjda knän och överkroppen framåtlutad i nittio grader. Om du någonsin utfört uhållighetsträning vid stången följt av drillar med fingercymbaler under 90 minuter utan paus är detta inte ett moment du längtar efter. Trots detta blir ställningen märkligt nog till slut ganska meditativ och nästan behaglig...

Dag 6: This is going to be easy.

När så de fem intensivdagarna av träning inför provet var avklarade bestod sjätte dagen av två workshops som var öppna för alla oavsett tidigare erfarenhet av Salimpour-formaten. Vanessa och jag undrade varför vi valt att delta i en workshop med titeln "Drills that kills" men Suhaila lugnade oss med att säga att det skulle vara ett lätt match efter att ha genomgått hela Nivå 2-veckan.

Efter tre timmar av mördande drillar var det dags för lunch följt av en koreografi utifrån Jamila-formatet. Det kändes otroligt härligt att få dansa loss ordentligt och verkligen få användning av allt från höftrörelser och fotmönster till fingercymbalmönster, såväl på taktslagen som synkoperade. Just denna koreografi är lägligt nog en av de som krävs för Jamila Nivå 2-provet.

Jag är otroligt glad över att jag tog mig igenom veckan och dessutom blev godkänd på provet. Detta är mycket tack vare det trevliga sällskapet, såväl på hotellrummet som i danssalen, stödet jag fick på plats av både Suhaila och Sabriye och inte att förglömma de peppande orden och träningen tillsammans med Ülkü innan jag åkte iväg.

Jag törstar redan efter fortsatt träning och är tacksam över att ha kommit i kontakt med Salimpour-formaten. Oavsett vilken stil du som dansare föredrar är det aldrig fel med en stark teknik och att drillas, såväl kroppsligt som mentalt, för att komma underfund med nya rörelsekvaliteter.

Jag kan tänka mig att beskrivningen av träningen kan låta hård - och så är det. Men det finns en anledning till att jag längtar till nästa gång. Det är härligt att få slita, svettas, kämpa och lära sig nya saker. Och det är underbart att få vara mer eller mindre nybörjare igen!

Maria Oriental