En solnedgång i Kairo

Tillsammans med käre Ibrahim El Suezi tryckte vi in oss i en taxibil och siktade väster ut, mot förorten och området "Media City". Siktet var inställt på nöjesparken Dreampark där Ibrahim och hans dansgrupp uppträder sex dagar i veckan. Trafiken var tät, bilfönstrena var öppna och vinden blåste i håret, en disig sol gick sakta ner över hustak, palmer och sandhögar och vår chaufför spelade musik på hög volym och log stort när vi sjöng med. Bakom hustaken växte sig pyramiderna allt större medan skuggorna blev allt längre. Men vi fortsatte vidare in på nöjesfältet och vid halv elva på kvällen njöt vi av Ibrahims folkdansnummer.

Vår långvecka i Kario har bara börjat men vi har redan hunnit med att strosa på stan, titta på och prova dräkter hos Eman Zaki, hälsa på Raqia Hassan och som sagt sett en halvtimmeslång dansshow med klapprande skor, dubbelkäppar, fellahinklänningar, krukor, shaabi och allt möjligt annat. Jag tittar ut över Kairos hustak och tar djupa andetag. Det var tio år sedan jag var här sist men det mesta känns igen. Det är svårt att förklara riktigt varför men jag känner mig som hemma i den här Nordafrikanska kulturen.

Kommentarer

Skriv en kommentar!

Vänligen respektera vedertagen nätetikett.

Kommentar:


Namn:

E-postadress:

Är du en orientalista? Klicka på logga in högst upp för att just logga in eller registrera ett nytt konto här.