Natacha och trumpojkarna
Natacha Atlas på Musikaliska i Stockholm, november, 2012.
I höstas var jag åter igen på en konsert med Natacha Atlas och även om konserten var fin och bra på många sätt hade jag inte något konkret att säga om den efteråt.
Natacha är en fantastisk artist och jag både lyssnar och dansar gärna och ofta till hennes musik. Men på scen har upplevelserna båda gångerna känts lite distanserade. Kanske för att hon väljer att inte sköta mellansnacket själv utan överlåter det till någon annan, kanske för att det ofta låter typ som på skivorna men lugnare även om sättningen på scen är helt annorlunda.
Det som både denna och den tidigare konserten från 2008 dock har gemensamt är "trumpojkarna". Båda gångerna har det bjudits på ett fantastiskt trumsolo på darbuka respektive tamburin - och båda gångerna har publiken ljublat.
Efter konserten i november blev jag intervjuad av ett svenskt team som jobbar med en dokumentär om Natacha Atlas och de undrade lustigt nog om jag tycker att hon är en diva. Väldigt svårt att svara på det, för trots att jag nu sett henne live två gånger kan jag inte säga något om henne som person. Och ärligt talat stör det mig inte så länge hon fortsätter att göra galet bra musik att förlora sig i.
Relaterade händelser
Läs fler orientaliska reflektioner om:
Sommarkvällsmusik med Kani och vänner
Leo har varit på examenskonsert med Kungliga Musikhögskolan, där musik från Mellanöstern upplevdes med akustiken och i atmosfären i Spånga Kyrka.
» Läs hela inlägget - 2 kommentarer
Orientaliska godbitar från helgens Folk- & världsmusikgala
Tröttheten gör sig fortfarande påmind så här måndag efter tre intensiva dagar med musik och dans i Gävle - jag har varit på Folk- och Världsmusikgala.
» Läs hela inlägget
Nancy Nancy Nancy-yra
Nancy Ajrams konsert i lördags hade flera höjdpunkter. Men som alltid var det trumslagarna som i slutändan stal showen.
» Läs hela inlägget
» Logga in