Full representation i Danskarusellen

Skrivet av Leo
Torsdag 2 april 2015 kl. 10:41

De färgglada slöjorna har virvlat färdigt, de tunga beatsen har tystnat och glittret har lagt sig efter första fasen av Studiefrämjandets turnerande battle royal av dansgrupper. Bekräftat kvar för regionsfinaler står fyra orientaliska grupper: Circle Tribe, Tamally Bellydance Group, och Johanna och Kiana i Stockholm, och Black Diamond i Skåne.

Efter att ha följt de första stoppen kan jag se tillbaka på en bra men ojämn upplevelse. Lokalerna var av varierande kvalitet och organisatörerna hade valt mer eller mindre framgångsrika sätt att lösa triangeldramat som uppstod när både publik och jury ville ha dansarnas uppmärksamhet: en ville ha show, den andra ville se en koreografi. Katapulten i Uppsala lät varje grupp uppföra sin koreografi för juryn följt av fem minuters paus, andra turnéstopp hade omedelbar avlösning och ytterligare andra blandade Danskarusellen med dess syskontävling Livekarusellen, varvade dansuppträdanden med banduppträdanden, och skyttlade publiken mellan två scener.

Till slut var det ändå dansarna som avgjorde, och ett av de bästa numren gjordes av Circle Tribe som gick upp på en scen med en ljusrigg och en bred betongpelare mitt mellan dem och publiken - och gick av scenen till en applåderande publik som ropade "en gång till! en gång till!" Kanske var det just insikten att ett bastant byggelement av bergmaterial stod och hängde vid scenkanten som triggade både dansare och publik, kanske var det något annat - hursomhelst visade den orientaliska dansen sin unika förmåga att kombinera en estetisk upplevelse med underhållning och stort publikengagemang.

På hela taget var turnén mycket bättre än Katapulten - istället för beundran på avstånd blev det en ordentlig närkontakt vid de små scenerna som lyfte alla stilar: de moderna dansnumren fick en omedelbar närhet, kaxig streetdans blev bokstavligen in-your-face, och de orientaliska numren kunde bjuda upp publiken till deltagande, eller i alla fall uppmuntrande applåder, i sin virvel av glitter, färg och rörelse.

Höjdpunkterna visade hur bra det kan bli när bra dansare får uppträda inför en entusiastisk publik, och det var synd att organisatörerna inte var lika erfarna och samövade som dansgrupperna.

Men publikperspektivet är knappt halva sidan -  syftet med Danskarusellen var att ge dansare tillfällen att "utvecklas, möta publik och knyta kontakter med andra i kulturlivet". För att få ett perspektiv från andra sidan scenkanten frågade jag Kiana, Sweeto och Tamally hur karusellen hade varit för dem.

Kiana: Generellt var det okej uppstyrt. Jag tycker att det är ett bra initiativ och ett bra tillfälle att få öva på att möta en publik. För min egen del såg jag det mer som en rolig grej och att ha kul i dansen med Johanna, än något annat.

Sweeto: Det var roligt, lärorikt och väldigt nyttigt.

Tamally: Organisatörerna var alltid mycket trevliga och hjälpsamma, men vi hade gärna sett en jury som förstod vår dansstil bättre och kunde ge mer relevant feedback. Det fanns inga egentliga tillfällen att knyta kontakter. Vi ställer gärna upp igen - vi fick scenvana, det var inspirerande att se andra grupper, och kul att öva och uppträda.

Se hela spellistan på YouTube med orientaliska klipp från Danskarusellen runt om i hela Danssverige.

Det var roligt att se alla fyra orientaliska grupper gå vidare. Juryns val av bästa grupp på Katapulten gav en antydan om att de sökte modern dans, och det var därför en glad överraskning att de tagit med stilar som lägger mer vikt på publikdeltagande. Facklan som förra årets skickligaste dansare - magdansösen Felicia Farihah Gliving Kant - lämnade är upplockad, fyra gånger om, buren högt, och nu återstår bara att se hur långt den kommer att bäras.

Leo