Första veckan i Fes
Första veckan i Fes är slut och i skrivande stund (söndag kväll) borde jag egentligen göra klart min hemläxa och öva på några fler glosor. Det känns som om ingenting fastnar men förmodligen är det nog ändå en hel del. På lektionerna lyckas jag både bygga ihop och svara på frågor men hemma eller ute på stan pratar alla så otroligt mycket snabbare och dessutom med dialekt, så än så länge känner jag mig språkligt handikappad. Inte blir självförtroendet heller bättre av att amerikanska Suzy nästan är flytande på arabiska och pratar med alla kring oss.
Tack vare Suzy, som bara är här på en veckas återbesök, har jag kommit iväg på flera strapatser till medinan samt även till ett pyttelitet museum där vi tittade på gamla musikinstrument, broderier, mattor och annan konsthantverk. Igår köpte vi flera fotbollar och basketbollar, och de tog vid med oss imorse när vi tillsammans med vår värdinna Fatima Zohra gick till ett barnhem för föräldralösa pojkar. Medan hälften av pojkarna invigde en av de nya fotbollarna hängde resten kring (på) oss och pratade både arabiska, darsu (marockansk dialekt), franska och lite engelska. Min digitalkamera gick gänget runt och jag har nästan hundratalet bilder på antingen fotboll eller posterande småpojkar som försöker se så tuffa ut som möjligt.
Helgen avslutade vi på ett internationellt kafé som drivs av engelske Mike. Medan vi drack myntate och Suzy fick en hennatatuering lyssnade vi på en berberkille som sjöng och spelade Gamberi, ett avlångt stränginstrument. Han fick rätt snabbt sällskap av ett par andra gitarrspelande musiker samt ytterligare en kille som dansade runt i vad som verkade vara väldigt improviserat och spontant men som förmodligen hade sina regler och stegkombinationer.
Jag passade även på att lämnat mitt nummer till kaféägaren som ska skicka det vidare till en amerikansk tjej här i Fes som arbetar som dansös och håller lektioner i orientalisk dans. Jag hoppas fortfarande att Fatima Zohra lyckas boka in mig på en dansworkshop med en marockansk tjej, men det vore intressant att höra vad en amerikansk dansös gör här och hur hon tas emot av lokalbefolkningen. Dans verkar generellt väldigt uppskattat och min värdinna pratar ofta om att orientalisk dans är bra träning och att hon skulle vilja lära sig mer teknik. Vid ett par tillfällen, bland annat på nyårsafton, har vi dragit igång musik här hemma och dansat tillsammans.
Varje dag känner jag mig allt mer avslappnad och hemma. Jag har fått in en viss dagsrytm som består av äta, skola, äta, utflykt och äta ännu mer. Jag tror mig ha förstått nu hur medinan hänger ihop och känner igen fler och fler gator och speciella korsningar, än har jag inte gått vilse och tänker inte göra det heller in‘shalla. Jag spanar på allt möjligt spännande kring mig och snart hoppas jag komma igång med shoppingen (på arabiska förstås) - för oj, vad fina saker det finns här.
Läs fler orientaliska reflektioner om:
Jilaliyat - när damerna får dansgolvet att svänga
Söndagskonsert hos Café Clock i Marocko, Jilaliyat med fyra damer på trummor och tamburin - det gick inte att sitta still.
» Läs hela inlägget
Konsert i Marocko - Issawa
Söndagskvällarna är likställt med konsert på Café Clock. Så ock i söndags. Här kommer litet smakprov.
» Läs hela inlägget
Det blev en till utomhuskonsert i Fes
Ena stunden funderar man på att kanske gå och lägga sig tidigt, andra stunden är man på väg mot en El Safi-konsert och köper svarta biljetter bredvid en polisbil.
» Läs hela inlägget