Årets musikfestival i Fes, Marocko

Skrivet av Sabina
Söndag 6 juli 2014 kl. 23:23

eller En gång såg jag Kadim Al Sahir två gånger.

För femte året i rad har jag varit i Fes, Marocko medan World Sacred Music Festival pågick.

Här kommer lite smakbitar från några av de konserter jag hann med.

En scen onsdagkväll valde vi att lyssna till klassisk indisk musik med Zakir Hussain och Rakesh Chaurasia. Medan himlen mörknade och dagens hetta förvandlades till ett par enstaka regndroppar vaggades vi bort i musiken. Mot slutet av konserten bjöd Antonia Minnecola på ett kathak-nummer, det var mycket folk på plats men lite snett från sida lyckades jag fånga en bit av hennes dans. 

Ett par dagar senare var det dags för vår egen festivalhöjdpunkt; Kadim Al Sahir skulle upp på stora scenen. Vi fick efter lite rundringning tag i två biljetter till bakre läktaren och fick tipset att vara ute i god tid då det inte var numrerade platser. Med en timmes marginal var vi på väg och passerade stora torget där det pågick gratiskonserter under eftermiddagarna; Kände vi inte igen musiken? Och såg han på scen möjligvis inte ut som Kadim? Jodå, visst var det han som stod på stora torgscenen och sjöng för fullt.

Vi stod kvar och lyssnade och tänkte att det var ju fint att få ett gratis förkonsert som uppvärmning till den stora konserten. Lite som om Kadim Al Sahir var förband till sig själv. Och så fnissade vi lite åt de uppenbara konsertbesökare som pressade sig genom trängseln utan att inse att killen på scenen var just den artist som de var på väg att se på en annan scen.

Så snart Kamin hade avslutat och gick av scenen för att röra sig mot huvudkonserten gick vi vidare åt samma håll och tog oss in i mäktiga Bab Makina som är musikfestivalens största scen. Och när mörkret lagt sig och svalorna tystnat fick vi en två timmar lång konsert med flera klassiska tarab-låtar. Det var en engagerad publik som gärna både sjöng med och stod upp, blev stundvis lite stökigt och svårt att se. Men musiken ekade vackert mellan väggarna i Bab Makina och allsången var ändå en del av upplevelsen.

Det bästa videoklippet blev med låten Kolak ala badak helw som jag själv starkt förknippar med svenska dansösen Samasem. (Spola fram ca 1½ minut om du vill slippa allsången.)

Festivalens sista kväll siktade vi på en sufikonsert - och det var vi inte ensamma om. Jag har altid sett parken vid Dar Tazi så fullpackad med folk. Med lokala ensemblen Hamdouchia på scen var det extra mycket publik på plats. Nästan lite för mycket...

Fem år i rad som sagt. Det är något speciellt som händer med staden Fes under festivalveckan, även om jag inte springer på konserter varje dag så finns det finns det alltid något att uppleva i medinans alla små gator och gränder.