Det är något med elevshowerna

Det är något, något litet och varmt som binder ihop oss. Efter veckor av träning, träning, träning. Efter åttor och armar och axlar och steg och fler åttor och händer och en höftdrop eller tre, efter träningspass och nervösa repetitioner i från allt mellan dansstudion, jobbet och hemma i badrummet… det är något med elevshowerna.

Alla dansshower är roliga och fantastiska på sitt sätt, men elevshowerna sätter sig djupare i hjärtat. Vi är där för att visa upp vad vi lärt oss, men också för att göra det tillsammans med både gamla och nya danskompisar – det handlar lika mycket om att vara stolta över att ha visat upp sig själv på scen som att hejja på de andra grupperna, oavsett nivå. Och alla är vi där för att vi vill vara där; För att vi antingen trivs på scenen eller för att vi utmanar oss själva till att våga stå på scen. Vi har dessutom släpat dit mamma och pappa, flickvän och pojkvän, och halva kompisgänget. De är inte där för att se världens bästa orientaliska dansshow utan de är där för att se dig och mig och vad det egentligen är som vi har jobbat med på den där danskursen som de kanske inte alltid förstår vad den går ut på. Och ändå är det just världens bästa orientaliska dansshow som de får se – den här terminen också. För med all den danskärlek som sitter och trycker i kulisserna innan den fullkomligen exploderar på scen kan det inte bli annat än bra. Nybörjare som avancerade, tribal som bollywood som saidi som beledy som slöjor, alla får kärlek.

Det är där i kulisserna under elevshowerna har jag hittat underbara, snygga, starka och otroligt roliga kvinnor; När vi står där och nojjar över smink, dräkter, frisyrer och koreografier pratar vi plötsligt lite extra med varandra och plötsligt har vi fått en, två, flera nya vänner.

Idag, dagen efter, har jag gång på gång surfat in på Facebook där fler och fler bilder från igår har laddats upp och jag får återuppleva lite av känslan från igår. Som lärare piper jag också lite extra förtjust när jag ser mina elever fotograferade med varandra i dansposer, kramar och roliga miner.

Ja, det är något med elevshowerna. Och det kallas kärlek, totalt gränslös kärlek till eleverna, till lärarna och alla danskompisarna. Och till dansen förstås. Kärlek.

Kommentarer

Ann

Torsdag 9 december 2010 kl. 21:26

Nämen åh, vad fint skrivet! :)

Orientalista-Hanna

Måndag 13 december 2010 kl. 18:59

Vilken poesi - och så sant dessutom! Det är verkligen något speciellt med ett tillfälle där tjejer/kvinnor visar att vi stöttar varandra att våga dansa, oavsett hur vi ser ut! När annars hejar vi på varandra som vi gör vid en elevshow? Något att ta med sig ut i livet. Dessutom träffades ju vi i Orientalista i kulisserna på en elevshow :)

Skriv en kommentar!

Vänligen respektera vedertagen nätetikett.

Kommentar:


Namn:

E-postadress:

Är du en orientalista? Klicka på logga in högst upp för att just logga in eller registrera ett nytt konto här.

Relaterade händelser